Det är som tiden står stilla och att allt annat kan vänta.

Men jag får det inte att gå ihop för när jag är förskyld så måste ändå kläderna tvättas, barnen måste få sin mat och läxor och allt annat runt barnen måste ändå göras, kankse i snigelfart men göras måste det iallafall.

Jag kommer aldrig att förstå att man inte kan göra ett besök i tvättstugan vid förskylning, hur mycket energi krävs det att stoppa in en tvätt?

Men det är väl så att vi är olika och det kommer aldrig att förändras och det är bara att acceptera helt enkelt men lite små sur ska jag tillåta mig att bli ändå bara för att jag vill de.

ja ja min egen förskylning försvinner väl så småningom men så vitt jag vet så fortsätter mina dagar med allt vad det innebär när man är en stor familj!!!

Nä nu tar vi helg!

Nu sista året har han upptäckt att kompisar är viktigare än mamma och jag får inte krama honom inför kompisar längre och intresset att vara med mig har svalnat.. det tog lite hårt först då vi suttit ihop, han skulle ju vara mamig förevigt!!!

Men efter lite tanke verksamhet så inser ju jag att ska han bli man i framtiden så måste navelsträngen kapas lite då och då.

Han är en fantastisk ung man med humor, tävlingssinne, bra kompis och omtanke om andra så någonstan har vi lyckats jag och hans pappa som är separerade och det känns otroligt bra i mamma hjärtat, min önskan är att han ska vara en människa som bryr sig om andra men oxå som är rädd om sig själv och sin egen familj i framtiden.

I dag så forlovande jag mig och jag sa till min son att den dag jag dör så får du min vigsel ring!

-ok vad ska jag med den till? frågade han.

- ja du kan ju sälja den och få en slant!

- men mamma är du tokig!!! den vill jag ju spara som ett minne av dig!

Kan man bli annat en stolt!? Inte för att jag vill att han ska gå och sörja mig när jag dör utan för att han älskar mig idag och värdesätter mig som mamma idag, vad som händer i morgon har vi ingen aning om. dessutom tror jag att man ska jobba för att få vara värd titel som mamma!

MIn son, min hjärta…..

Helt sjukt känns det att jag hittat en man som vill det och dessutom verkar han inte vara nervös det minsta, sen är det väl så att när en tjej som jag får en sån här chans så är det once in a lifetime och då är det bara att hänga på tåget

jag däremot blir nervös inför stora beslut och detta är ett jättestort beslut, kan känna att jag får svårt att andas ibland, inte för att det inte känns rätt utan bara för att i 35 år har jag helt förlita mig på att klara av det mesta själv och har aldig förlita mig på nån annan, kan låta trasgiskt i sig men så har jag lärt mig leva.

Men dem senaste åren har min blivande man lärt mig att lita på honom fullt ut och att världen inte faller ihop om jag låter nån annan göra saker, alltså lärt mig be om hjälp, han har lärt mig att man kan bråka och tycka olika och det betyder inte att vi inte älskar varann, det betyder bara: att just nu tycker vi olika och det är ok. Han har aldrig velat förändra mig eller min personlighet utan han älskar mig bara för att jag är jag, helt sjukt roligt!

Idag har vi köpt förlovningsrinnar och om en vecka sitter dem på fingret och de kommer att kännas som att det blir mer och mera verkligt…..

Jag längatar tills vår bröllopsdag men innan vi är där ska jag drabbas av migrän ett hundratals gånger, vara lite bridecilla, få lite ångerst men det ska nog bli bra tillslut tror jag och hoppas jag.

Men nu är det helt vanlig lördagskväll med stjärnor på slottet, ett glas vin och sen godnatt…..

Den här veckan har har varit i förskylningens tecken, det kom som ett brev på posten , helt oförberett men pang på och då är det bara att ta det.

Men visst är det märkligt att när en kvinna blir förskyld så ska hon ändå göra mat, sköta tvätten och fixa men när en man blir förskyld så blir han så vansinnigt förskyld och kan inget annat göra en vila, spela tv-spel och se på tv?!!!

fast det är klart det är väl det som är så härligt ändå att vi är så olika, vore nog förbaskat tråkigt om kvinnligt/manligt vore det samma, visst kan jag irritera mig men någonstans så är det ändå något jag älskar…olikheten alltså.

Det är helt enkelt bara att vi accepterar varann som vi är, det löns inte gå och vara småsur för det är ingen som vinner på det och man förlorar en massa energi som man kan använda till annat!

Nä nu är det dags att bli frisk!

Hur jäkla dum får man bli? varför ställa så enormt stora krav på sig själv man kan ju bara misslyckas.

så nu i år så var jag på väg in i samma barna men min minsta son fick magsjuka och jag migrän och fick helt enkelt skratta åt eländet och bara acceptera att så här ser verkliga livet ut…iallafall mitt verkliga liv. det kanske inte är perfekt men det är precis så bra det behöver vara, jag är inte utan någonting egentligen.

Så mitt motto för julen 2010 är hinner jag så gör jag…..

jag önskar alla en trevlig jul med bra sällskap och god mat.

men under det samtalet så började min hjärna att tänka på allt fantastiskt jag lärt mig under mina 5 år i ursviken och att det fortfarande mycket som jag inte kan, men jag kände en oerhörd glädje av känslan att jag kan faktiskt en massa saker!

Det är inte så att jag gått runt och trott att jag inget kan utan jag kan lite saker men inget jag är bäst på, men jag blev glad åt känslan att jag kan faktiskt ge en hel del svar på frågorna som hon har,människan därbakom kollegeblocket och jag känner mig säker och duktig.

Nu vet jag ju fortfarende inte om jag kommer att bli erbjuden detta jobb, det återstår att se. Men då kommer ju alla frågor oxå : förbättras mitt liv av att byta jobb, arbetstider, kolleger?

sen är jag ju starkt troende i att man inte ska vara för länge på samma arbetsplats när man arbetar med människor i utveckling för det är lätt att fastna och tycka att man gjort allt man kan, tror et är bra för alla parter att komma i från tryggheten då och då och upptäcka nya sidor hos en.

Men det är oxå svårt att lämna ett ställa där man kan rutiner och känner sina kolleger så pass väl att man vet vem som har vilken plats i arbetsgruppen…allt kan ju bli bättre men det kan ju oxå bli sämre…..

Hur det än blir så är det mitt val och även det känns ibland jobbigt, vad lätt det var när man var liten när man hade nån som sa, -du ska gå till skolan,-du ska åka och träna, -du är sjuk stanna hemma!

men det är väl detta som är en del i att bli vuxen helt enkelt och jag lär ju söka en hel del jobb till innan jag lämnar jordelivet!

Mitt val men inte alltid så lätt!

Vi har bra grannar runt omkring oss och jag tror mig veta att detta kommer att bli bra, känns så stort att bo i hus, så ett steg närmare vuxenlivet.

Nu är vår yngst, alltså MIN bebis 2 år så tiden har rullat på och är i den fantastiska ålder då han kan allt själv….underbart eller?

Bland det roligaste som hänt detta år är att vi är ett gäng på 8 personer som spelar innebandy tillsammans på söndagar och vi kallar det vuxentid, så inga barn i gympahallen under den timmen, vilket våra barn har väldigt svårt för. För just under den timmen har dem ingenting att göra!!!!! men jag tror det är en bra erfarenhet både för barnen och för oss, att även vi har rätt att ta tid för oss, resten av veckan så är man ju på standby läge hela tiden

jag har varit på bröllop i år, min underbara svägerska har gift sig, det var vackert, roligt och har nu upptäckt att min bil går att använda av många samtidigt.

Min viktkamp har gått upp och ner och beroende på när jag väger mig så har jag gått ner ca 22 kg sen januarie 2009 så det känns helt ok, har några kilon som ska bort men det ska jag ta itu med nästa år då jag ska börja styrketräna med min vän herr A.

Mitt mål 2011 är oxå att köpa en bärbar dator så jag kan vara lite mera med på alla håll och kankse inte glömma bort koder till allt…..

ha en bra helg!

det har resulterat i att jag har åkt på en ordentlig smäll av stress, kännt mig deprimerad, vilket har lett till att jag försovit mig!!!! har aldrig hänt i mitt liv tror jag, brytit ihop över minsta lilla så jag fick helt enkelt dra mig tillbaka lite och bara göra det jag var tvungen till, så nu är jag på rätt spår igen, inte alls stressfri men med hjälp av mina goda vänner och familj så ska det nog lösa sig.

Sen så är det nåt fel på datorn hemma, den är så seg,låser sig hela tiden så det är inte kul att slå på den överhuvudtaget, skulle sätta in pengar till min bror men det gick inte så han la ut för mig och sen har jag glömt vara dit med pengar….dåligt samvete så det måste fixas i helgen, om du läser bror så sorry.

Jag har ju ett datasnille till bror så jag är säker på att han skäms över mina kunnskaper när det gäller datorer men det är väl därför vi är släkt så han kan hjälpa mig eller?

Sen så har jag ju börjt jobba och det är där jag är nu, på jobbet, går av i morgon 07.15 så det är länge kvar innan natten är slut, speciellt som det bara är 17 grader här inne……jag fryser ihjäl!!! sitter med en filt runt kroppen men fingrarna är så vita att det är svårt att skriva så jag lär väl åka på årets första förskylning.

Julen gick smärfritt förbi, inga storbarn på kvällen i år så det kändes väldigt tomt men men så är det ju men jag vänjer mig aldrig vid det, så det är bara att köra på för det är som det är.

Hoppas julen varit en trevlig tid för er alla!

Sen så fungerar vi bra ihop jag och den andre tränaren så det är ju skönt och sen har vi en pappa i laget som alltid ställer upp och det kan vara bra när man har en trupp på 25,6 och 7 åringar för en hel del liv blir det och att lyssna är inte värst kul alla gånger.

Men underbart är det att vara med dessa grabbar, följa deras utvecklig och se den där glimten i ögat för att det är så jäkla kul att spela fotboll, den tappa man själv för längesen……

Nä ha det bra, ska packa lite till tänkte jag för det är så jäkla kul.