december 11, 2010 av becca77
Har nu under fem års tid varit på samma arbetsplats och trivt i det stora hela rätt bra och nu så var jag på en arbetsintervju i tisdags och även den flöt på relativt ok…..tror jag, ur mina ögon sett.
men under det samtalet så började min hjärna att tänka på allt fantastiskt jag lärt mig under mina 5 år i ursviken och att det fortfarande mycket som jag inte kan, men jag kände en oerhörd glädje av känslan att jag kan faktiskt en massa saker!
Det är inte så att jag gått runt och trott att jag inget kan utan jag kan lite saker men inget jag är bäst på, men jag blev glad åt känslan att jag kan faktiskt ge en hel del svar på frågorna som hon har,människan därbakom kollegeblocket och jag känner mig säker och duktig.
Nu vet jag ju fortfarende inte om jag kommer att bli erbjuden detta jobb, det återstår att se. Men då kommer ju alla frågor oxå : förbättras mitt liv av att byta jobb, arbetstider, kolleger?
sen är jag ju starkt troende i att man inte ska vara för länge på samma arbetsplats när man arbetar med människor i utveckling för det är lätt att fastna och tycka att man gjort allt man kan, tror et är bra för alla parter att komma i från tryggheten då och då och upptäcka nya sidor hos en.
Men det är oxå svårt att lämna ett ställa där man kan rutiner och känner sina kolleger så pass väl att man vet vem som har vilken plats i arbetsgruppen…allt kan ju bli bättre men det kan ju oxå bli sämre…..
Hur det än blir så är det mitt val och även det känns ibland jobbigt, vad lätt det var när man var liten när man hade nån som sa, -du ska gå till skolan,-du ska åka och träna, -du är sjuk stanna hemma!
men det är väl detta som är en del i att bli vuxen helt enkelt och jag lär ju söka en hel del jobb till innan jag lämnar jordelivet!
Mitt val men inte alltid så lätt!